Ett ärligt inlägg

Jag vet inte varför jag skriver här eller varför jag tänker att jag måste öppna upp mig för er. Varför jag måste sätta det i skrift. Men någonstans har jag kommit till insikt i att jag inte mår bra. Jag känner mig dock inte alls i närheten av behovet att prata med en psykolog - kanske för att det känns skrämmande att det blir på riktigt, att det jag känner är på riktigt. Jag har gått till psykolog förut och jag känner igen känslan av att inte orka ta det steget. Men jag känner iallafall att jag måste göra något åt situationen. Det är superokej att må dåligt. Må sämre. Må lite dåligt. Må jättedåligt. Alla olika former av att inte känna sig på topp är okej. Detta är något jag brottas med, att tillåta mig själv det. Vissa dagar känns det bra vissa dagar känns det inte alls bra. Många av flera dagar undviker jag att tänka på det och många gånger förnekar jag, inte bara för mig själv utan också för andra. Andra som kanske har sett tecken, hört mina rop på hjälp eller bara oroar sig för mig. Jag vet inte alls hur det är att gå in i väggen men det ska tydligen kännas som en käftsmäll. En krasch som kommer från ingenstans. Jag är inte där.. än. Men i dagsläget känns det som att det lurar runt vilket hörn som helst. För jag har ingen aptit. Jag är trött fast jag har sovit. Jag har svårt att somna och jag känner en stress i kroppen fastän jag har semester. Jag känner ingen glädje för något. Jag känner mig inte lycklig.. trots att jag har saker att vara lycklig över. Ett alldeles nybyggt hus som jag och min fina sambo snart ska få flytta in i. En fin sambo som jag inget annat vill än att leva mitt liv med. Men det är just det som har varit fokus ett tag. Husbygget. Husbygget har kommit in och tagit över våra liv och disken travas, sopor som ska slängas på återvinningen tar upp vår hall. Husräkningar som tickar. Allt har kommit i en våg av ångest det senaste halvåret och jag vill inget hellre än att denna tid ska vara över. Jag längtar så mycket tills vi får sova första natten i huset, inte ställa någon klocka och vakna dagen efter och dricka nybryggt kaffe. Men idag känns det långt kvar, trots att det är slutspurten. Våra snickare kommer tillbaka om mindre än en vecka. Då kommer det gå undan, det vet jag. Men jag är så rädd. Jag är rädd för vad som lurar runt hörnet för att jag mår som jag mår. Jag är så rädd för den där omtalade väggen som är så svår att ta sig igenom. Därför skriver jag här, öppet till er. För att jag på något sätt måste bearbeta det som händer i min kropp. De känslor jag känner eller inte känner. Jag tänker att detta är ett steg i rätt riktning. Jag har tillochmed diskat idag. Det var inte så jobbigt som jag först tänkte mig. Men det har jag haft ångest över i fyra dagar. Idag när jag gick in i duschen slog mitt hjärta hårdare än vanligt och stressen låg som en hinna runt hela mig. Andetagen fastnade i mellangärdet, kändes som att de aldrig skulle komma loss. Men dagen räddades av en utflykt till Sigtuna. Där i lilla båthamnen tog vi ett glas bubbel. I eftermiddags var första gången på två veckor som jag ordentligt har kunnat slappna av. Och jag tror att det är för att jag börjar inse att det är okej. Det är okej att inte må bra. 

2 comments


Husuppdatering

Hej på er!
 
Så här såg det ut v.12 på tomten när vi äntligen kunde dra igång. Här hade kommunen varit ute och märkt ut vart hus och garage kommer stå. 
Så här såg det ut nu i onsdags v.13 - Grunden inför gjutningen är full igång.
Tomten sett från E18. Bredvid det vita nybygget kommer ett snartlikt hus stå inom 24 dagar. 
Och juste. Husleveransen sker den 24 april. Förstår ni så härligt? Både jag och Micke har tagit ledigt från jobbet och ska stå med termos och kaffe och se vårt drömhus resas. Mäktigt! 
1 comment


Inlägget innehåller adlinks

 

Inlägget innehåller adlinks från Adviral



1. HÄR / 2. HÄR / 3. HÄR / 4. HÄR

0 comments